Parkers fort, Navasota River, 19 maj 1836

Om det inte hade varit för Cynthia Ann Parker hade massakern vid
Parkers fort 1836 
(på dagen 183 år sedan) passerat obemärkt förbi
i den amerikanska 
vilda västern. Under den Europeiska koloniseringen
av Amerika ägde 
allt för många strider, lynchningar och
massakrar rum för att 
denna lilla incident skulle bli ihågkommen.
Det var de stora slagen mellan armén och indianstammarna som 
uppmärksammades och gick till historien.

Men, under comancheindianernas anfall mot Parkers fort kidnappades
åttaåriga Ann av indianerna (tillsammans med sin lillebror och två
vuxna kvinnor). Alla andra blev mördade.
Ann levde med de krigiska comancherna i 24 år, gifte sig med deras
hövding och blev mor till deras sista hövding Quanah Parker.
När hon 1860 blev ”räddad” av medlemmar ur poliskåren Texas Ranger 
var det försent, hon hade blivit indian till 100 % och vägrade att
återanpassa sig till de vitas liv. Vid ett flertal tillfällen försökte hon rymma
tillbaka till sin stam men sattes i husarrest av sin "vanärade" släkt.
Där i fångenskapen dog hon tillslut på grund av matvägran.
Kwahadicomancernas hövding, den blonde Quanah Parker, blev den mest
framgånsrika krigshövdingen i stammens historia. Han utnyttjade ofta
det faktum att han var till hälften indian och till hälften vit.
Han dog 1911 som den rikaste av de reservatlevande indianerna.


Ådalagatan 4 b, Linköping, 19 maj 2019


Det är en halvmulen dag med 22 grader i skuggan.
Jag sitter i min mors vardagsrum med den bärbara datorn framför mig.
På TVn, tre meter till höger om mig, köper The American pickers upp
ett lager med indianprylar. De tror sig kunna kränga dem till ett högre
pris än inköpsvärdet. Smart ;) 

Jag vet inte hur amerikanerna resonerar idag... förmodligen inte som
jag. För mig är indianernas långa, viktiga och innehållsrika historia
långt mer spännande än de inflyttades kolonisation,
självständighetsförklaring och efterföljande inbördeskrig. Om man inte
som amerikan ser indianernas historia som sin, har man inte mycket
till historia.

Jag vet inte vad jag ska säga om den här helgen? Jag har nämligen
inte varit utanför dörren. Visst hade jag planer, absolut. Men jag
förmådde inte att uppleva dem. Både fikastunden med vänner och
the communityday i Trädgårdsföreningen nobbades av min orkeslösa
hjärna. 
Jag har legat i mors soffa och lyssnat på ljudbok fram till nu, i samma
kläder som i fredags. Då och då har jag tagit en paus för att titta på
ishockey och Eurovision. Godsaker har det blivit mycket av, motion och
rörelse inte ett dugg. Tröttheten har legat som en stor blöt filt över mig.

Mer har jag inte att skriva om. Mitt öde är än så länge mer gynnsamt är
Ann Parkers... 

Kramar

Jens Å Svensson 

"Gå lätt på våren
moder jord är i full blom"


citat - Kiowaindianerna