Visar inlägg från juli 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Söndagen den 29 juli 2018

Bloggsidan lyser vit framför mitt skäggiga ansikte. Jag har inte en aning 
om vad jag ska skriva.
Semestern är över och det är väl kanske lika bra det? Jag börjar ana att 
jag tillhör den där lilla procenten av människor som mår som allra bäst 
när jag har någonting att göra. När jag fyller en funktion.
Visst känner jag mig lite ringrostig, men jag är redo att ta klivet in i 
vardagshjulet igen. Volvo! Jag rullar!

Vad man bör använda för ord när man beskriver den här sommaren är
inte jag kropp nog att förstå. Det har varit den soligaste, varmaste och
torraste årstiden i mannaminne. Skogarna brinner och människor dukar
under av värmerelaterade åkommor.
Jag vill minnas att friherrinnan Märta Helena Renstierna skrev något
liknande i dagboksanteckningarna från 1818. Torkan och hettan ansågs
då, i juli för 200 år sedan, vara något alldeles utöver det vanliga.
Enligt metrologer och väderforskare kan det ha varit den väldiga vulkanen
Tamboras utbrott, 1814, som låg bakom det mesta av klimatrubbningarna
på den tiden. I dag ligger det närmare till hands att anklaga oss
människor för vårt vidlyftiga leverne. Naturen slår tillbaka.

Jag har, som jag tidigare nämnt här i bloggen, fått ett hundratal nya
vänner den här sommaren. Ja, nu kanske ni tror att jag överdriver, men
så är inte fallet. Vi har alla samlats kring ett gemensamt litet intresse
och träffats åtminstone ett par gånger om dagen. OddRadish, NoAlley, 
Tsuranuanni, Covelina, UFO-myran, Silfver, 8bitknitnird, Vectura,
MariLeker, Myten, Oliver, Dempa… ja, jag kan fortsätta hur länge som 
helst.
Vi är alla likasinnade när det gäller att samla, tävla och "nörda in" på
saker. Det är ett kreativt och härligt gäng, de flesta är lärare och
datorfolk. 
Med tanke på gänget så har den här sommaren varit extra givande.
Järnpiller så många nya kontakter jag har knutit! 

Med tanke på annat så är jag rädd att jag har ödslat med sommardagar.
Jag har inte rest någonstans, inte badat, inte fiskat, inte haft nåt gig och
inte besökt släkten. Nej, det har varit de tre Pna för hela slanten.
Pilsner, Pistolskytte och Pokemon :)

Jag ska försöka att ta mig ut på stan idag för att köpa en ny jobbkalender.
Det verkar som om jag missade att beställa en under terminen som var.


Ha det bra! 


Jens 



Fasen vad varmt det är där ute!!



Lördagen den 28 juli 2018

I går var första gången någonsin som jag inte klarade av värmen.
Jag gjorde några tappra försök att flanera på stan, men fick ge upp.
I ärlighetens namn måste jag tillstå att jag mådde rejält fysiskt dåligt.
Allt tidigare snack om att jag klarar av vilken värme som helst har
omprövats. 34 grader i skuggan blev tydligen för mycket för mig.
Dagen avslutades i soffan framför fläkten där jag såg Vetenskapens
värld, avsnittet om Varnhem, för femte gången på SVT Play. 
Om du inte har sett det tycker jag att du ska göra det. Upptäckten
i Västergötland kommer att skriva om historieböckerna.

Jag mår inte särskilt bra idag heller, så jag funderar på att stanna
inomhus. Jag har inte kommit på något än att shoppa även om det
lutar åt en bluetooth-högtalare från HiFi-klubben. Jag har inget 
ljudsystem mer än TVns i vardagsrummet.

Frågan är egentligen vad jag ska ha min lägenhet på Gripgatan till?
Den står allt som oftast tom och outnyttjad. Tanken har alltid varit
att jag kanske träffar en kvinna någon gång och då är den ju bra att
ha. Men jag kommer aldrig att träffa någon. Ingen vill ha en gammal
tjockis med grått i skägget. Hur attraktiv är tex. tomten?

Nu sitter jag här i min mors lya på Ådalagatan och ömsom baddar
såren med salt och ömsom tröstar mig med kaffe och fikabröd.
Morgonen har varit mulen, men nu tycks solen sätta segel igen. Usch!
Det är varmt och soligt och jag tycker inte om det!? Jösses! Världen
tycks vara fullständigt upp-och-ner. Ge mig regn!

Min mission den här sommaren har varit att se till att mor dricker och 
sitter framför fläkten. Att hon får i sig mat och håller humöret uppe.
Jag tror att jag har lyckats, åtminstone har hon haft sällskap... och jag
också.

Min största önskan är att ni som har någon att hålla av verkligen visar 
det. Att ni prioriterar era barn och familjer. Att ni umgås så mycket
som ni bara kan och har roligt tillsammans. Ingenting är viktigare än
det, inte karriären, inte pengarna, inte din vältränade kropp eller
stylade frisyr. Ni kan ingenting ta med er dit ni går...
bara känslan av att ha varit närvarande.


När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - 
tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken...

Korinthierbrevet 13

Fredagen den 27 juli 2018

Det råder eldningsförbud runt om i hela landet, ändå har jag bränt 
mina skepp. De står båda två i hamnen med brinnande segel.
Jag ångrar dock ingenting, om jag inte ens försöker kommer jag
aldrig att lyckas.
Vad som fick mig att försöka den här sommaren har jag ingen aning
om, jag hade ju svurit en dyr ed om att låta det bero. Nåväl gråsäl.
Nu dröjer det nog fjorton år till. Nog om eldfängda båtar nu.

När jag scrollar i mitt digitala arkiv ser jag att det är på dagen ett år
sedan som jag tog tåget till Motala för att hämta hem min veteranmoped.
Jag antar att jag gjorde det där inköpet som en slags tröst för att
sommarledigheten var över. Frågan är vad jag ska köpa för slags plåster
på såren idag? På måndag jobbar jag igen.

I går besökte jag Närcon på universitetsområdet med ett gäng vänner.
Jag åkte egentligen bara dit för att shoppa i de spännande butikerna,
och visst återvände jag hem med en handfull fyllda kassar.
Vi stannade ganska länge på Närcon, klockan hade redan hunnit bli
21.30 när jag återvände till city för att ta ett par iskalla på Storans
uteservering. Vid 2-tiden somnade jag framför den svalkande 
sovrumsfläkten.

Ja, ännu en anmärkningsvärt varm dag rumsterar om i landskapet.
Inredningen går i gult och brunt. Det ser ut i Linköping som det brukar
göra i den Grekiska ö-världen i Augusti. Inte en droppe regn har
fallit den här sommaren och den ena värmerekordet efter det andra
slås. Så fort någon råkar spilla lite olja på vägen blir det full utryckning
med brandbilar och hela konkalången.
Det har nu blivit förbjudet att grilla i sin egen trädgård. Så jag grillar
i grannens. Nej vars, jag skojade bara. Jag har ju balkong ;) 

Jag måste medge att jag har varit piggare än vad jag är idag.
Värmen, gårdagens öl och min gamla nackskada gör att det gungar en
aning idag. Men jag tänker inte ligga på latsidan min sista semesterdag.
Det kommer att bli en hel del shopping idag också och förmodligen
lite Pokemonspel i goda vänners lag. 
Frågan är bara vad jag kommer att ta med mig från den här sommaren?

Min kraschade dator? Den stulna cykeln? Sprickan på min iPhonedisplay?
Värmerekorden? De nya vännerna? Eller de brända skeppen?


"Bara de som vågar misslyckas stort, kan lyckas stort".
R F Kennedy













Torsdagen den 26 juli 2018

De varma sommardagarna fortsätter och nu börjar tom. jag att
tycka att det är lite jobbigt. Ja, snart riskerar jag att få äta upp
allt jag har önskat om maximal värme.
I förrgår var jag nära att svimma av värmeslag och igår "snurrade
det till" ett par gånger när jag promenerade i city.

Jag brukar aldrig smörja in mig med solkräm, jag har inte för vana
att gå lättklädd och det där med vätskeintag slarvar jag med titt
som tätt. Det brukar fungera, ja tom. i Grekland... men inte den här
sommaren. Nu måste jag börja göra som alla andra. 

Trots skogsbränder, lågt vattenstånd och äldre människor som
dör av värmeslag, tänker jag inte klaga. Jag svor mig fördärvad i
vintras över mörker och kyla och offrade till de gamla civilisationernas
solgudar... så nu får jag stå mitt kast ;) 

Om en liten stund ska jag åka ut till skjutbanan och lufta mina
pistoler. Till er som tycker att det låter lite våldsamt vill jag 
understryka att det inte har någonting med vapen eller våld att göra.
Allt jag strävar efter är att träffa den inre ringen på en papperstavla.
Jag hade lika gärna kunnat ägna mig åt bågskytte... eller ärtpistol.

Jag tänker mest på henne dessa lediga dagar, hon med det röda håret.
Hon är söt som få och har en utstrålning som gör mig knäsvag.


I kväll ska jag besöka NärCon tillsammans med några vänner.


Du är den vackraste jag mött,
inte påmålad och falsk som andra,
du har väckt upp det jag trott var dött...

Magnus Uggla

Så så så vacker utan spackel
att du inte kan förstå...
Joakim Hillson

Helt seriöst, ABOW vad du är skön!
Inget Photoshop och blingbling
Helt naturlig riktig real thing!

Kaliffa





Onsdagen den 25 juli 2018

Jag måste ha sovit väldigt tung i natt, ty när jag lommade förbi spegeln
i hallen alldeles nyss, skrämde jag mig själv rejält. Det var en zombie
som tittade tillbaka på mig... eller Frankensteins monster. Jösses! Så 
brukar jag inte ens se ut efter de blötaste sjöslagen. 
Inte för att de blir så värst många nu för tiden de där bataljerna, ålder
och erfarenhet brukar få mig att avstå.

Hösten 1988 var nog den mest intensiva festperioden i mitt liv. Den
slog till och med universitetsåren med råge. Då gick jag på S:t Lars
gymnasium och vi hade våra sammankomster i Hejdegården.
Vi började redan klockan 18 på fredagskvällarna och dansade loss till
långt in på småtimmarna. Vi var väl en så där 50-60 personer och alla
skakade ut sina cigaretter på ett stort bord och hällde sin sprit i hinkar 
till allmänt trakterande. Det var hårdrockare, punkare och syntare i en
salig blandning och en gång i ett hörn satt en rödhårig fjortonåring och 
spelade gitarr, det var Lars Winnerbäck. Jag minns att någon sa att;
-"Den där lillkillen kan fan spela alla instrument!" 
Jag minns att Orup släppte sin första soloplatta det året, så låtar som
"Är du redo?", "Jag blir heller jagad av vargar" och "Min mor sa till mig"
gick varma mest hela tiden.
När klockan närmade sig 4-5 på morgonen gränslade jag min blå
Cresent Fashionline 307 och cyklade hemåt.
I dag brukar jag dra mig tillbaka redan vid 10-tiden om det mot all
förmodan skulle komma till festligheter... eller så somnar jag på plats.
Det är ålderns pris, åldern och en tuff ungdom ;) 

Mina tillbakablickar blir allt fler, jag verkar sakna mitt 80-tal. 
Beror dessa idoga besök i det förgångna också på att jag börjar bli lite 
till åren?
Är det så det blir när man har mer tid bakom sig än framför?
Jag vet inte. Fast... det är rätt skönt att ha den där erfarenheten i
bagaget. Man är tryggare nu och mer harmonisk. Dessutom ligger det
lite tyngd bakom det man säger.

En intressant period i livet var när man befann sig mellan 20 och 30 år.
Då trodde man att man visste allt, att allting var möjligt och att andra
behövde ens råd. Ja, man var redo att bli chef inom de flesta yrkena.
Det hör tydligen till mognadsprocessen.
De här individerna stöter man på med jämna mellanrum och idag, när
man själv befinner sig ett par år över 45-strecket, känns det lite pinsamt.
Man får lektioner i det mesta av de där små youngsterna eftersom
det mesta i vuxenvärlden är ganska nytt för dem, nytt och fantastiskt! 
De tänker inte på att jag redan har gjort allt det där de försöker lära mig 
tusentals och åter tusentals gånger.
Man kan få råd om hur öl och whiskey bör drickas, fast man provat alla 
sorter och klunkat i sig en miljon liter redan när de var små spermier. 
Ja, man kan till och med få äktenskapstips!? I och för sig... det där 
sistnämnda kanske jag behöver lära mig ;) 
Det värsta är dock när man får små pedagogiska tips av kandidater som
inte ens är färdiga lärare. "Så här bemöter man eleverna". Jo, tjena! 
Försök med det du så kanske du hamnar på Robo tillslut och får montera
billyktor för hela slanten.
Nåja, det där hör som sagt till mognadsprocessen, så det är bara att bita
ihop och försöka stå ut tills de har jordat sig. Ja, Herre Gud vad det är
skönt att vara lite smågammal ;) 

Jaha, vad händer idag då? Jo, just det, jag ska ju träffa mina vänner
ML och MJ. Den sistnämnda herren har varit amerikansk fotbollsspelare
och kört slut på sina knän, så jag får se till att inte spurta när jag går
med honom. ML är en ny bekantskap. Hon är veterinär på 
Livsmedelsverket och delar några av mina intressen. Vi ska börja på
Waynes med en kopp kaffe. 

Se U later krokodil

Jens 


Äldre inlägg