Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Lördagen den 31 mars 2017

Jag överdriver inte när jag påstår att astrologi aldrig har varit min
cup of tea. Horoskop, planeternas placering och olika former av
månar har i sanning aldrig intresserat mig. Ja, jag erkänner till
och med att jag anser det vara rena rama hokus pokuset.
Ändå har jag inte kunnat låta bli att fascineras av beskrivningen
av de olika stjärntecknens egenskaper. En vädur tex. har enligt
astrologin ledaregenskaper, ett utomjordiskt temperament och
är en godtrogen människovän. Lite av det stämmer faktiskt in på
mig. En kräfta är hemmakär, något som stämde in på min far
som aldrig tyckte om att besöka andra människors boningar.

Enligt astrologerna befinner vi oss nu i en period där vi rannsakar
oss själva. Vi grämer oss över de felval vi gjort och de kontroverser
vi har hamnat i. Fram till idag har vi fyllts av en energi som varit
till för att ställa allting till rätta. Samtidigt avråder astrologerna oss
från att göra någonting förhastat. Det kan tydligen bli fel också.

Idag däremot, lördagen den 31 mars, ska en stor förändring ske i
våra liv och allt detta beror på månen. På the big blue moon som
tydligen ska vara någon slags supermåne.
Och visst, i går kväll när jag blickade ut över sporthallens välvda
tak, bort mot domkyrkans imponerande tornspira, lyste månen
extra starkt... och lite blått. Det såg faktiskt ut som en väldig blå
supermåne.

I natt har jag drömt om de människor som det har skurit sig med,
de jag verkligen har velat nå fram till, men som inte har särskilt
goda tankar om mig. Jag mötte dem alla under en långpromenad
längs med Brokindsleden och vi log vänligt mot varandra, vi log
och skrattade. Om det inte hade varit för att jag bar en stor fet
revolver i innerfickan hade drömmen känts riktigt trevlig.
Men, det är ju allmänt känt att man inte kan rå för det man
drömmer om.

Nåja... vi får väl se om det sker någon förändring i våra liv idag.
När det gäller mig, vanemänniskan nummer ett, mannen som lever
i ett sedan länge utstakat mönster, ska det nog till en månexplosion
för att få en förändring.

Om en stund kommer min systers man och hämtar upp mig, min
äldsta bror och gamla mor för en tripp till Vadstena. Där ska vi äta
påskmat och jag ska göra min obligatoriska vårvandring.
Jag uppskattar verkligen den där promenaden i ensamhet... genom
den svenska historien. Jag brukar hälsa på hemma hos Mårten
Skinnare, Gustav Eriksson Vasa och Birgitta Birgersdotter.
Jag besöker klosterkyrkan och njuter av de vita liljornas prakt.

Torsdagen den 29 mars 2018

Karg är den klippa
där martallen hukar
Där trift och sippa
stänglarna stukar
av vind och våg
när påland råder
och vi fylla vårt tråg
med gäddrik åder


Jens

Sjukdomen börjar så smått att lätta på sitt grepp.
Idag är det inte lika arbetsamt att svälja och att andas.
Jag sov dock till 11 även denna soliga marsdag, och jag
drömde om fiske vid kusten.

Onsdagen den 28 mars 2018

Bland högresta furors skrovliga bark
på den brokiga barrströdda stigen
Där björnmossan mumlar i urskogens mark
om försåtliga människokrigen

Där går min färd denna kylslagna kväll
upplyst av månlampans skiva
och tusende stjärnor på natthimlens päll
bedrövade tankar fördriva

Ensam och luggsliten, gammal och grå
men ännu värmd av blodets flöde
Jag vill inte vandra, men vandrar ändå
Ty det är ensamvargens öde...

Jens









Söndagen den 25 mars 2018

I rabatten utanför mitt hus på Gripgatan står fyra små modiga soldater
från motståndsrörelsen i givakt. Fyra snödroppar med vita hjälmar och
löftet om en annalkande vår. De sträcker på sina stänglar upp mot den
ännu så kraftlösa solen.
I ett öppet brev till Kung Bore vädjar jag nu, dra upp dina bopålar, dra
tillbaka dina trupper och lämna över spiran till våren! NU!
Finns det något mer olämpligt än en försenad vår när man har släpat
sig genom Nordens gudsförgätna mörka, kalla och tillsynes oändliga
vinterhalvår? Nej, det gör det inte.

I går somnade jag redan vid 20-tiden och snarkade som en klubbad
tiger fram till 11 idag... fast klockan visade sig vara 12 när jag hade ställt
om alla väggur. Jösses! Det är redan eftermiddag!

Dagens datum, den 25 mars, har visat sig vara en historiskt relativt
händelsefattig dag...

Den 25 mars...
1751 äntrar Adolf Fredrik Sveriges tron efter att Fredrik I avlidit i kallbrand
i Kungshuset på Riddarholmen.
1821 bryter det grekiska frihetskriget ut. Grekland frigör sig från det
Osmanska riket.
1957 läggs grunden till EU då 6 nationer undertecknar EEG-fördraget.
Ett ekonomiskt samarbete.
1933 föds Ulf Nilsson, svensk journalist, fotograf och författare.
1942 föds jazzsångerskan Aretha Franklin.
1947 föds pianisten och sångaren Elton John.

Jag är lite osäker på vad jag kommer att ta mig för med den 25 mars
2018, mer än att äta våfflor alltså. Det är ju Våffeldagen idag.
Men som vanligt söker jag mig nog ut band folkvimlet på stan.
Man är ju en stadsråtta i själ och hjärta.

Jag är född i en stad.
Kring min första dröm har gatornas höga
hus stått vakt,
och gatornas sorlande människoström
har sin förtrollning i blodet mig lagt.
Jag är född i en stad, och jag vet, att än
en gång skall jag trampa dess gråa sten,
jag skall höra dess forsande buller igen
och vandra om kvällen i lyktors sken.
När skymningen faller djup och blå,
då skall jag se, huru tusen ljus
likt skälvande eldstalaktiter stå
i vattnet, där ångarnas lyktor gå...


Karin Boye




Lördagen den 24 mars 2018

Där uppe på den lilla höjden, där inlandsisen en gång drog fram som en
väldig vit bulldozer och strödde rullstensåsar och flyttblock omkring sig,
där ligger en liten faluröd stuga. Omgärdad av träd och kostängsel, mitt
ute i östergyllens lapptäcke av åkrar och ängsmarker.
När mina vänner berättar för mig att de snart ska åka hem till sina
barndomshus, hem till den lilla byn "miles from anywhere" för att fira
påsk, då tänker jag på den lilla faluröda stugan som mellan åren 1972
och 1992 utgjorde familjens sommarställe.

För ett betongbarn som jag, uppväxt bland cement, asfalt och mexitegel,
utgjorde sommarstället med alla spännande platser rena rama paradiset.
Där fanns den gamla kvarnen som med råge överträffade dagens alla
lekland med sina klättermöjligheter. Där kunde jag mata grodor och
salamandrar i den vattenfyllda bergsskrevan, göra mig ett eget litet
rövarnäste uppe på logen i uthuset och fånga fladdermöss om nätterna.
Familjen tillbringade många somrar i den lilla stugan innan farsgubben
ansåg att han var för gammal för att sköta om det.
Att skiljas från Kvarngården som vi kallade den, eller från Brunns ås som
den faktiskt hette, blev en slags sorg som jag aldrig kom över.

I natt som så många andra nätter förr drömde jag om mitt barndoms
sommarställe. Den gamla kvarnen talar till mig och vädjar om att åter
ställas i sin ursprungliga form. Jag eldar i den gamla spisen i stugan och
fiskar i bergsskrevan... det börjar bli lite tjatigt. Kan jag inte få drömma
om någonting annat? Om kärleken till exempel?

Jag tänker allt oftare på att jag inte har någon andra hälft, en livskamrat
som stöd i tillvaron. Visst reder jag mig bra, jag är van vid att ta ansvar
för mig själv och för många andra, men ibland skulle det vara skönt att
åtminstone kunna bolla lite idéer med någon annan. Ja, jag erkänner,
trots att det känns lite förödmjukande... att jag känner mig ensam.
Ibland brukar jag skämta med min omgivning och säga att jag inte har
något liv, att jag har all tid i världen till att göra ingenting. 
Det stämmer emellertid inte. Men eftersom det är vad de tror så breder
jag bara på den uppfattningen. Det är lite kul faktiskt, att man trots den
bristande sanningshalten, kan hjälpa dem att få sina fördomar bekräftade ;)

Nej, i själva verket har jag mycket att stå i. Jag driver en sportklubb där
jag planerar evenemang, jagar sponsorer, upprätthåller kontakter med
passledare och materialare och anmäler medlemmar till evenemang.
Jag har ofta jobb att göra med skolans och föräldraföreningens hemsida,
jag skjuter pistol, spelar in låtar i studion, skriver på en fantasybok (ett
projekt som jag har ihop med min syster som är illustratör) och umgås
med min gamla mor.

Det är nog bara i min lägenhet som jag känner mig riktigt ensam.
Jag kan inte bortse från att den, trots det nyrenoverade skicket, är i
skriande behov av en kvinnas touch. Lägenheten fullständigt lyyyser
manslya med alla sina vapen, jordfärger och hårda trä och metallinredning.
Ibland klarar jag inte ens av att känna lukten av min nyrenoverade
lägenhet. Och trots att det ännu luktar nytt så har jag inte mäktat med att
städa den ordentligt på ett halvår. Suck...

Idag ska jag gå en sväng på stan, sedan ska jag hjälpa mor med gardiner
och städning av "fågelrummet". Dvs. innan det blir dags för lite tvätt i
mors tvättstuga.

Jag hoppas att Du som läser det här har det bra och trivs med livet.
Om inte annat så står våren och trycker bakom ett närbeläget hörn.
När den verkligen tar klivet ut kommer vi att njuta.

Ha det!

Jens Å Svensson
I Nådens år 2018


(Jag - 2016 och 1977)

Who draws the crowd and plays so loud,
Baby it's the guitar man.
Who's gonna steal the show, you know
Baby it's the guitar man,


Then you listen to the music and you like to sing along,
You want to get the meaning out of each and every song
Then you find yourself some words to call your own
and take them home.


Baby it's the guitar man.

David Gates

Äldre inlägg