Visar inlägg från april 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Söndagen den 30 april 2017

Den fjärde månadens sista skälvande timmar ligger framför oss innan
vi tar steget över vårens tröskel. Jag "ivrar"! Spring, here I come!
(Notis: Jag pratar tydligen engelska när jag är längtansfull!?)

Ingen kan påstå att det är vinter i maj, inte ens en ovanligt sen sådan!
Däremot ligger det nära till hands att hävda att det är blomstermånaden
nummer ett då det faktiskt var namnet på maj i den gammelnordiska
kalendern. Visserligen hade vi ett varmare klimat här uppe i norden på
den tiden (Gammelnordiska kalendern gällde fram till medeltiden) så
den prunkande prakt som vi nu kan se i juni anlände förmodligen redan i
maj månad. Men, idag tror jag på den förlorade tidens almanacka, japp
det gör jag verkligen, ro hit med blomstermånaden NU!

Denna molnfria söndagsmorgon sov jag tills solens varma käglor rann
över mitt ansikte. Om jag hade smuttat på whiskeyn kvällen innan
(vilket jag inte gjorde... man är ju en klok individ) så hade det varit ett
ovälkommet inslag, men nu kändes det odelat härligt! Tänk att få
bli väckt av solens undergörande kraft efter sex månader av Guds
obarmhärtiga straff! Vad har han egentligen emot oss nordbor ;)

Jaha, nu sitter jag här igen som en gammal vanehund med kaffet i
vänstra näven medan jag petar på tangenterna med resterande
fingrar. Idag är det Vivaldis violinconserto in B Flat Major som ljuder
i mitt vardagsrum. Lättsmält och vacker barockmusik från det tidiga
1700-talets Venedig. När jag blundar kan jag se kritperuker, solfjädrar
och stora välsydda klänningar. Jag har, i egenskap av drömmare, alltid
haft lätt för att dras med av historiens vingslag.
Jag vet att den entusiastiske historikern Cristopher Oregan (känd från TV)
gärna hade levt i Stockholm under 1700-talet om han hade kunnat välja,
men själv hade jag nog valt Birka eller Hedeby under 800-talet.

Idag ska jag göra ett besök hos min bror C på hans tillfälliga adress i
Vasastaden. Just nu är han aktuell med sin nya bok "Nog var det så -
Fragment från en folkhemsk uppväxt". Fast det är inte anledningen till
min visit, nej jag ska leverera kringlor från mor till honom.
Om jag känner mig rätt blir det väl ett varv på stan också i de få butiker
som är öppna idag.
Nu återstår det bara att önska er en trevlig Valborgsmässoafton och en
lugn och sansad 1 maj.
Jag är glad om jag slipper snubbla över skränande sossar med röda
fanor imorgon...

Jens Å Svensson
I Nådens år
2017

Lördagen den 29 april 2017

Så stor var hans längtan till våren att han hade börjat misströsta...

Lunds studentsångare sjunger "Liten fågel" av Otto Jonas Lindblad,
samma tonsättare som komponerade "Kungssången" (Ur svenska hjärtans
djup en gång). De ger hals på ett sådant mäktigt vis att datorns
Harman/Kardon-högtalare vibrerar. Snart lutar sig väl grannen mot min
dörrklocka ;)
"Under hägg och syren" var länge favoritsången... men frågan är om
inte "Liten fågel" har placerat sig längst upp på vårens topplista nu?
Det är för övrigt vår egen Mats Paulson som skrivit texten till den.
Mats, som växte upp i Linköpings innerstad under 40-talet.

Jag lider av koncentrationsproblem denna lördag och det beror inte enbart
på att 50 vårrusiga herrar vrålar på min dator. Nej, det har varit en arbetsam
tid på jobbet, oerhört rolig, utmanande och stimulerande... men också
kraftkrävande. Så ni får ha överseende med mitt bristande litterära språk.
I går, på väg hem genom staden under en värmande sol men i kall blåst,
kände jag att det var på sin plats att landa en stund innan jag fortsatte
kvällen.
Av den anledningen sjönk jag ned på en stol vid fönstret på Waynes café.
Jag satt där en stund med en rykande kopp kaffe framför mig och bläddrade
i en tidning.
Jag hade precis belönats med en värmande kram av en vacker servitris som
tydligen saknat min närvaro på Waynes den senaste tiden. -Vaaar har du
varit!?"

Ovan som jag är av kvinnlig uppvaktning blev jag tvungen att bita mig i
tungan för att inte fria till henne där och då ;) 

"Ja, jag är desperat!
Det här är galenskap!
Ja, jag gör allt vad du vill,
allt och lite till.
Ja, jag är desperat
av mitt celibat"
- Nanne Grönwall/Jens Svensson

Nåja, jag kände hur lugnet sakta tog över mina hjärtslag och hur min ytliga
andning blev allt djupare medan jag satt där och smuttade på det varma,
starka kaffet. Helgens lista över göromål började sakta ta form i tankarna.
Storhandla åt mor, städa hos reptilerna, repa med bandet, träna, fixa i
lägenheten, köpa något roligt till mig själv...
så jag märkte inte när min kära kollega och hennes trevliga karl smög sig
på mig. När jag tittade upp stod de plötsligt där och log.
Jag fick den bästa tänkbara starten på min helg när vi samtalade om allt
mellan himmel och jord. Tänk ändå så givande mötet med trevliga människor
kan vara... tänkte LoneWolf...




Söndagen den 23 april 2017

Trött som ett lobotomerat trögdjur på lugnande medicin, sitter jag och
halvsover framför datorn.
Jag har en ganska aktiv period bakom mig och i går, lördag, var jag på
jobbet redan klockan 7.30. Mitt jobb riskerar aldrig att bli långtråkigt och
det är verkligen stimulerande. I perioder känner man sig dock lite tröttare
än normalt. Det här är en sådan period.
Utanför mina otvättade fönsterrutor ler vårsolen från en obefläckad sfär.
Det är grönt och vackert, men det kunde ha varit mycket varmare.
Utomhustermometerns röda streck har parkerat på 3 plusgrader... snart
är det maj.


Lägesrapport april 17.


Den närmaste tiden har jag cementerat en meterlång bro med eleverna i
2:an och 3:an, tränat in ett musikalmanus till "Vårlördagen" med mina
dramaelever från 5:an och 6:an och byggt rekvisita. Jag har övat på fyra
vårlåtar med tvåorna (med tillhörande rörelser) inför nästa veckas "Vårsjung" samt lärt dem ackorden D och A7 på ukulele. Vi har också
tränat in en liten minimusikal om Kung Karl Knut som vi ska spela in på
film om ett par veckor.
Jag har sammanställt en knölfull Vårlördagbroschyr, finkammat läroplanens
kapitel om musik på lågstadiet (jag har 1:orna och 2:orna i musik) och
skrivit ner vilka mål jag ska fokusera på. Jag har gått igenom skolans
hemsida och Föräldraföreningens hemsida så att de är uppdaterade och
innehåller korrekt information och jag har haft kontakt med arrangörerna
för Blodomloppet och Linköpings halvmara inför Lillgård Athletes medverkan
i juni samt den instruktör som ska ha tabata med oss i maj.
Dessutom har jag hoppat in för sjuka kollegor och haft lektioner som jag
normalt sett inte brukar ha. Det har varit allt från tekniklektioner om broar
till fingerflätning och torrtovning. Jag har kickat igång Fiskeklubben på fritids
igen så att treorna ska ha något att fördjupa sig i den sista tiden på fritids
och uppdaterat skyddsombudets årscykel. Jag har ansvarat för, och gör det
fortfarande, en VFU-elev från universitetet. Nästa vecka kommer jag även
att ha en PRAO-elev som går vid min sida. Pust! :) Go go go Jens Åke!

På fritiden har jag försökt att bli lite mer aktiv i skytteklubben så att jag får
behålla licenserna på mina tre pistoler och jag har försökt att göra mina
åliggande i musikgruppen... men där har det klickat lite. Och, när jag
delegerade uppgifter till de andra bandmedlemmarna fick jag en utskällning
av ledningen på Studiefrämjandet. -"Det är DU som är huvudledaren!!"
Så... nu har de istället valt vår trummis som huvudcirkelledare :)
Det spelar ingen roll vem som är huvudledare. Mitt mål med repen i
Studiefrämjandets lokaler är enbart musikaliskt och har egentligen ingenting
med administration och ledarskap att göra. Det som däremot spelar roll
är när man får en utskällning för att man är demokratisk. Jag skällde tillbaka,
som en bandhund ;)
Och så har jag ju min mor att se till, så att hon inte klättrar upp någonstans
och ramlar ner och så att hon håller lågan brinnande. Det värsta man kan
göra med äldre människor är att lämna dem ensamma, så att de inte känner
sig viktiga längre. Mor har varit mycket viktig för mig genom åren så jag
tänker inte strunta i henne.
Linköpings anrika flugfiskeklubb blev jag tvungen att lämna. Styrelsen där
delade ut uppgifter till medlemmarna som i varje fall jag inte mäktade med.
Det handlade om inplantering av fisk i klubbsjön, underhåll av bryggor och
vindskydd, föreläsningskvällar, flugbindarträffar... och inventering av
harrbeståndet i Vättern (!). Flugfiskeklubben och skytteklubben är uppbyggda
på sådana vis att det är omöjligt att vara med i dem samtidigt. Deras
ordföranden lever för sin sport och kräver att vi andra också ska göra det. 

Mer tid tack!

             

Ja, det finns de som tror att jag inte har så mycket att göra, men faktum är
att jag skulle vilja ha mer tid till att göra fler saker. Jag skulle vilja hinna
med att skriva böcker, träna tre ggr i veckan, fiska och att teckna mer.
Men men...

I dag ska jag gå ett varv på stan och köpa sprayfärg och skruvringar till
fritids fiskeklubb. Kanske blir det en kopp kaffe på Waynes också :)

Ses!

Jens Svensson


"Den tid du vill slösa bort...
är inte bortslösad tid"


Bertrand Russel

Söndagen den 16 april 2017

Det var bland snövita klosterliljor och murade medeltidshus, i ett kylslaget
och vindpinat Vadstena, som jag hörde frågan lyftas. -"Vad är våren för dig"?
Två unga kvinnor, en med en liten chihuahua i famnen och den andra med
ett barn vid sin hand, promenerade på den gamla pilgrimsledens slutetapp. 
-"Vad är våren för dig, Elin?"
-"Våren? Ja... inte som idag i alla fall! Våren är värme för mig".

Jag smakade lite på Elins svar medan jag fortsatte min vandring mot det
gamla Vasaslottet, helt enligt min relativt nypåfunna påsktradition.
-"Våren är värme..."
Ja, visst är våren värme. Värme, ljus och liv... men för mig är den mer
än så. Jag kände att jag inte var kropp nog att leverera ett kort svar på den
frågan... och då har jag ändå en ganska vidsträckt hydda.

Jag hade börjat min promenad på Klosterledsgatan, svängt vänster in på
Jungfrustigen och fortsatt förbi Mårten Skinnares 497 år gamla hus, mot
klosterträdgården. Eftersom det snart var dags för min födelsedag fick
jag pengar av min syster till att köpa en bok i klosterkyrkans fina bokhandel.
Jag valde den nyutkomna "Medeltida kyrkor i Vadstena". En bok för den
som är arkeologiskt och konsthistoriskt intresserad. En bok för mig således.

Slutdestinationen var tänkt att bli Vadstena slott, rest
av ingen mindre än Gustav Eriksson Vasa, under mitten av det oroliga
1500-talet. Men det blev inte så denna vår.

Våren för mig är visserligen värme och ljus och liv... men den är också 
dikten "Till min syster" av Dan Andersson. Den är inledningen till August
Strindbergs 1800-talsroman "Röda rummet" och Lennart Widdings fiktiva
berättelse om mötet med Carl Michael Bellmans änka i "Rödaste smultron".
Våren för mig är den naiva tron att jag tilldelas en nystart i livet, att 
jag finner ett slut på den långa ensamheten och ro i min konstnärssjäl. 
Våren är musiken, motiven, dikten och... ja, kreativiteten.
Och kanske är den även ett stänk av Karin Boyes 165 ord långa 
"Visst gör det ont"? 

På Rådhustorget mötte jag mina systersöner och deras kvinnor. De hade
varit och beundrat det nyinvigda Coop forum, men också, liksom jag
njutit av klosterliljornas prakt. Vi beslutade oss för att söka värmen på
Sportbaren och beställa in varsin pilsner. Sagt och gjort, jag dumpade
den imponerande försvarsborgen för en enkel Norrlands guld. Jaha, så
var det med det. Kanske är en kall öl mer vår för mig än ett medeltida
slott?
På barens stora TV-skärmar kunde vi följa tabelltvåan Tottenhams vinst
mot bottenlaget Bournemouth. Medan läderkulan fann sin väg in i nätet
fyra gånger om, pratade vi om allt från kärlek och bostadsrätter till 
goda ölsorter och spännande maträtter.

Våren för mig är att vistas i goda vänners lag, men också Heidenstams
gamla dikt om de döda...

Nu är det synd om de döda,
som ej  sitta i vårens tid
och värma sig i solen
 ljus och ljuvlig blomsterlid.
Men kanske viskade de döda
 ord till vivan och violen,
som ingen levande förstår.
De döda veta mer än andra.

Vårens tid - Verner von Heidenstam

 

Påskafton den 15 april 2017

Jag antar att min fyrtiotreåriga mor var riktigt tjock denna dag för
fyrtiosex år sedan. Höggravid till bristningsgränsen. 
Tre dagar senare skulle man få förklaringen till detta "elefanttillstånd".
Den pjäs som ploppade ut var nämligen 55 cm lång och 5 kilo tung.
Ja visst, jag har hållit stilen sedan dess ;) 

Då, i april 1971, var det redan högsommarvärme. Min tioåriga bror
lär ha sprungit i bara shortsen hemma på gården. Eller "kortbyxor" som
det kallades då. 
Det var lika oroligt i världen denna vår som det är idag.
Jugoslaviens ambassadör i Stockholm blir skjuten av Ustasjarörelsen,
inbördeskrig bryter ut i Pakistan och en halv miljon amerikaner ger sig
ut på gatorna i Washington för att demonstrera mot konflikten i Indokina.
Svältkatastrofer och naturkatastrofer avlöste varandra och det ständiga
hotet om krig mellan Nato och Warsavapakten hängde i luften. 
Jag har hört att det mumlades lite varstans om världens undergång det
året. 
Och inte var det en frälsare som föddes den 18 april på Linköpings BB
heller, tyvärr.
Jag har inte gjort något för att dämpa den vredgade naturen eller sätta
stop för det mänskliga vansinnet. Visst, jag har kanske bidragit lite med
att sprida miljötänk bland mina elever och jag har väl  lagt några
tusenlappar i Rädda barnens sparbössor, men inte mer. 

Nu måste jag sluta att skriva i bloggen. Om några minuter ska jag åka
till Vadstena för att fira påsk. Bye bye 

Äldre inlägg