Onsdagen den 22 maj 2019

Det som förde mig hit...

En allra sista förvirrad sammanfattning innan jag släpper eländet 4 ever.
Läs om du orkar eller skit i det. 

Nackskada: ständig värk, stelhet och yrsel.
Diskbråck: Ständig värk, snedhet och stelhet.
Artros: Ooont i fingrar, handleder, höfter, knän och "axelkulor".
Astma: Fick svart på vitt att mina lungor var som en 72-årings.
Började slarva med att ta medicinen på kvällarna. Infektionskänslig.
Kronisk prostatit: Fruktansvärda smärtor i mellangärdet under vintertid.
Tänderna: Jag har inte många kvar nu efter olyckan, handbollskarriären
och den stigande åldern. Äter med hjälp av käkbenen. Går inte att sätta
in brygga. Stel i käkar, ont.
Övervikt: Högt blodtryck och kolesterol. Följdsjukdomar.
Ansvar för mor: Har blivit bättre då syster storhandlar och bror hälsar
på och dammsuger (då och då).
Dubbla översvämningar och stöld: Flyttade från min lägenhet till mors
då det blev översvämning och bullrande varmluftsfläktar installerades.
Nästan genast drabbades mor också av översvämning och jag fick flytta
tillbaka igen. Bråk och turer med Stångåstaden, försäkringsbolag, advokat
m.m. Köpte en dyr mountainbike för att börja cykla i skogen och få bukt
med vikten. Den blev stulen och jag fick bara ut hälften av pengarna av försäkringsbolaget.
Känslor: Jag är ingen god människa. Visar inte uppskattning inför vänner
och familj. Har blivit en sämre pedagog. Vill vara duktig, orkar inte, lyckas
inte. Tröstäter, shoppar obehindrat, skäms. Orkar inte motionera och träna.
Mörka tankar. Jag vill ha egna barn, bilda familj! För sent. För seeent!!
Jag har misslyckats med det enda målet jag har haft i livet, att bilda familj.
Vilken loser!? Jag har dessutom inget körkort och är knappt simkunnig.
Jösses!
Död och sjukdomar i familjen: 
Det här är min största skräck, trots att jag borde vara van. Växte upp i
skuggan av min döda bror, min far dog då jag bara var 20 år och mina
systrar drabbades av cancer. Jag dör hellre själv än upplever saknaden av
en familjemedlem! Mor är 90 år...
Skilsmässan: Min fru blev kär i en av mina vänner och försvann, efter
16 år.
Idag ser jag ingen av dem. Tröståt mig från 70 kg till 105 kg på drygt ett
år.
Jag träffade C efter en tid... men det visade sig att hon hade en affär med
min enda kvarvarande barndomsvän, samtidigt som hon var med mig.
Idag ser jag ingen av dem.
Jag träffade J efter det. Hon lovade mig guld och gröna skogar. Ville gifta
sig, skaffa barn m.m men försvann efter en månad med halva mitt hushåll.
Naiv och lättlurad gubbe trodde på ett förhållande med 27-årig student.  
Min syster hjälpte mig att få tillbaka sakerna ;) 
Uppgång och fall och uppgång igen: 
Har länge försökt att vara duktig på jobbet och göra det där lilla extra,
men blir sjuk. Lyckas med ett par större projekt... och blir sjuk... 
Som sagt, jag vill väl, men blir en belastning.

I april 2019 satt jag plötsligt, ett skakande vrak med stirrig blick, hos
läkaren och försökte förstå hur jag hamnat där. Vem var jag? Var var jag?
Var allt en mardröm? Skulle jag vakna snart och kunna andas ut? Nej...

Vad det var som slutligen fått bägaren att rinna över och snudd på
förpassa mig till Gökboet?
Jag blev sjukskriven och fick "en egen" kurator att prata med.

Idag, onsdagen den 22 maj, har jag fått tillbaka livsgnistan. Saker och
ting har börjat kännas roligt och spännande igen, men OJ så trött jag är.
Och OJ så lätt jag blir utmattad pga av ljud och rörelser. Mina tankar
går i slowmotion.
Idag bär jag på en lätthet inom mig som jag aldrig känt förr? En
befriande lätthet som jag tror kommer från alla samtal med kurator.
Nu ska jag samla ihop resterna av mig själv och bygga något långvarigt.
Det är svårt att vara hjälte when it comes to reality...

Love U Ål

Jens 


Tisdagen den 21 maj 2019

Usch, jag kan inte ha mina kläder längre. När jag provar t-shirts
och pikétröjor sitter de alla som korvskinn. Man skulle kunna tro att
slimfit är min senaste grej ;) Eller att jag har blivit Michelins nya
reklammaskot.
Inte ens de allra största plaggen med XXXL på insidan av kragen ger
något utrymme. Vilket misslyckande! I´m fat!
Fast, var det inte lite väl naivt av läkaren att tro att jag skulle
kunna få bukt med vikten vid en tid då jag inte ens kunde få rätsida på
mina tankar och känslor?
Det är inte när jag mår som sämst som jag drabbas av de hurtiga
tankarna. Nej, det är då jag tröstäter.
- "Jens, jag tror på dig nu. Nästa gång vi ses ska du ha gått ner i vikt
och sänkt ditt kolesterol". 
Jo, tjena! Nästa gång vi ses (den 10 juni) kommer jag förmodligen
takvägen, med hjälp av lyftkran!!

Det verkar bli en härlig försommardag även tisdagen den 21 maj.
Jag ser fram emot ledighetens promenader i det gröna. Långa
rundor längs med Stångån under den leende solen.
Just nu orkar jag inte knalla runt ån eftersom jag har nog med
att försöka ta mig till jobbet, och utföra något slags arbete under de
två timmar jag är där. Väl hemma igen somnar jag som en stock
efter alla intryck. Det kanske låter underligt, men så är det just nu. 
Det spelar ingen roll om jag tar mig i kragen och vrålskäller ut mig
själv framför spegeln, hjärnan har slagit dövörat till och verkar vara
fast besluten att skynda långsamt. Allt det som satt i ryggmärgen
och som gick på rutin måste först greppas, tänkas igenom och 
analyseras... i snigeltakt!? Det tar mig flera minuter att lista ut vad
det är för månad när jag sätter mig ned och ska blogga. Jag skriver
ju alltid månaden som rubrik. Jag frågade faktiskt min läkare om
det inte kunde röra sig om alzheimers ändå? Då skrattade hon bara
och sa att jag var lite väl ung för det och att jag inte var den första
"utbrända" människan hon träffat med de här symptomen.
Hm, jag får väl tro henne då.

Jag väljer ändå, trots mitt gnäll, att fokusera på förbättringen.
Panikångesten, spändheten, de mörka tankarna, illamåendet, yrseln,
ljuskänsligheten, ljudkänsligheten, skamkänslorna, min sociala fobi
och magproblemen har avtagit rejält. Ja, de är i stort sett borta nu.
Kvar att ta i tu med är tröttheten, okoncentrationen och de långsamma
tankarna. Hur man nu tar i tu med det vill säga? Jag får väl låta det
ta den tid det behöver antar jag. 
Vikten får jag ta i tu med framöver, även om det då är på tok försent.

Bäst: Sommarvärmen
Sämst: Min vikt
Läser: Brudslöjan av Kamilla Oresvärd
Lyssnar på: Lundastudenternas vårsånger
Tittar på: Crossing Lines - Netflix och Hockey-VM - SvT
Spelar på gitarren: Eget

 

     Jag

Måndagen den 20 maj 2019

Ännu en dag med mjölkvit himmel och varmgrader i skuggan.
Ja, det är rejält med Celsiusgrader denna måndag, hela 22 stycken! 
Vi får se om jag känner någon temperaturskillnad mellan inomhus
och utomhus när jag beger mig till jobbet om en stund.
Idag arbetar jag från 14 till 16.

Bara elva dagar återstår av sköna maj, innan den första av de tre
sommarmånaderna tar över. Alla goda ting är ju som bekant tre.
Varifrån kommer det uttrycket nu igen? Jo, jag skulle tro att det
stammar från bibelns "fadern, sonen och den heliga anden".
Det lilla gänget är ju tre.

Även i mitt liv finns det tre goda ting just nu; jobbet, sommaren
och fritiden. Jag har äntligen funnit harmonin i vardagen.
Jag trivs med jobbet, privatlivet och tillvaron i allmänhet.
Mer kan man väl inte begära?
Det skulle väl vara att jag blev lite piggare och mer skärpt då.

Jag tror att känslan hade varit en annan om vi befunnit oss i
oktober istället för i slutet av maj. Vissheten om att sommaren
och semestern befinner sig bakom nästa stugknut gör att allting
känns så förbaskat bra!

Visst önskar jag att jag inte vore så trött hela tiden. Jag tycks
kunna sova hur mycket som helst!? Och sovit har jag gjort sedan i
fredags. Jag har prioriterat vilan framför vänskapen. Det känns
inte helt okej, även om det verkar vara behövligt.
Jag ber om ursäkt, men jag lyssnar bara på kroppens signaler.

Om jag skulle stoppa alla mina tusentals bloggblad i en statistik-
maskin och låta den räkna ut vad jag har grämt mig mest över
de senaste 20 åren så skulle svaret otvetydigt bli vikten. 
Så varför förmår jag inte att göra någonting åt den? Jag blir bara
rundare och rundare och nu har t om. läkaren höjt ett varningens
finger. Ändå ligger jag bara i soffan och äter... och sover!?

Jag har ju tidigare nämnt att det enda som har fått bukt med den
här problematiken genom åren är kärleken. Så fort jag har träffat
någon har kilona börjat falla av mig. Senast, 2015, gick jag ner 10
kilo på två veckor. Kärleken ersatte sockerruset. 
Nu när jag har insett att kärleken i stort sett är ouppnåelig så måste
jag ta tag i viktproblemet själv. En personlig tränare kanske? 

Näväl gråsäl, nu ska jag se vad den här måndagen har att erbjuda :)
Vi hörs!

Kram 

Jens 

Söndagen den 19 maj 2019

Parkers fort, Navasota River, 19 maj 1836

Om det inte hade varit för Cynthia Ann Parker hade massakern vid
Parkers fort 1836 
(på dagen 183 år sedan) passerat obemärkt förbi
i den amerikanska 
vilda västern. Under den Europeiska koloniseringen
av Amerika ägde 
allt för många strider, lynchningar och
massakrar rum för att 
denna lilla incident skulle bli ihågkommen.
Det var de stora slagen mellan armén och indianstammarna som 
uppmärksammades och gick till historien.

Men, under comancheindianernas anfall mot Parkers fort kidnappades
åttaåriga Ann av indianerna (tillsammans med sin lillebror och två
vuxna kvinnor). Alla andra blev mördade.
Ann levde med de krigiska comancherna i 24 år, gifte sig med deras
hövding och blev mor till deras sista hövding Quanah Parker.
När hon 1860 blev ”räddad” av medlemmar ur poliskåren Texas Ranger 
var det försent, hon hade blivit indian till 100 % och vägrade att
återanpassa sig till de vitas liv. Vid ett flertal tillfällen försökte hon rymma
tillbaka till sin stam men sattes i husarrest av sin "vanärade" släkt.
Där i fångenskapen dog hon tillslut på grund av matvägran.
Kwahadicomancernas hövding, den blonde Quanah Parker, blev den mest
framgånsrika krigshövdingen i stammens historia. Han utnyttjade ofta
det faktum att han var till hälften indian och till hälften vit.
Han dog 1911 som den rikaste av de reservatlevande indianerna.


Ådalagatan 4 b, Linköping, 19 maj 2019


Det är en halvmulen dag med 22 grader i skuggan.
Jag sitter i min mors vardagsrum med den bärbara datorn framför mig.
På TVn, tre meter till höger om mig, köper The American pickers upp
ett lager med indianprylar. De tror sig kunna kränga dem till ett högre
pris än inköpsvärdet. Smart ;) 

Jag vet inte hur amerikanerna resonerar idag... förmodligen inte som
jag. För mig är indianernas långa, viktiga och innehållsrika historia
långt mer spännande än de inflyttades kolonisation,
självständighetsförklaring och efterföljande inbördeskrig. Om man inte
som amerikan ser indianernas historia som sin, har man inte mycket
till historia.

Jag vet inte vad jag ska säga om den här helgen? Jag har nämligen
inte varit utanför dörren. Visst hade jag planer, absolut. Men jag
förmådde inte att uppleva dem. Både fikastunden med vänner och
the communityday i Trädgårdsföreningen nobbades av min orkeslösa
hjärna. 
Jag har legat i mors soffa och lyssnat på ljudbok fram till nu, i samma
kläder som i fredags. Då och då har jag tagit en paus för att titta på
ishockey och Eurovision. Godsaker har det blivit mycket av, motion och
rörelse inte ett dugg. Tröttheten har legat som en stor blöt filt över mig.

Mer har jag inte att skriva om. Mitt öde är än så länge mer gynnsamt är
Ann Parkers... 

Kramar

Jens Å Svensson 

"Gå lätt på våren
moder jord är i full blom"


citat - Kiowaindianerna

 



Lördagen den 18 maj 2019

Om dagens datum

En vacker försommardag för exakt 859 år sedan satt den 39-årige
Erik Jedvardsson, konung av Svea rike, och lyssnade på en mässa i
Östra Aros kyrka (nuvarande Uppsala domkyrka).
Plötsligt blev han förvarnad om att den danske prinsen Magnus
Henriksson av Stenkilsätten var på väg med sina män för att döda
honom. Om han satte sig i rörelse nu skulle han kunna undkomma
sitt öde. Men Erik satt kvar. -"Jag vill höra mässan till dess slut", sa
han. En timme senare blev han överfallen söder om Uppsala kyrka
och när hans kropp låg på marken ska han ha halshuggits.
Att Erikkulten senare uppstod lär ha sin grund i att där Erik den heliges
huvud landade ska en källa ha sprungit upp. 
I dag är Erik den helige Stockholms skyddshelgon och ett av Sveriges
nationalhelgon.
Birgittinerna spred på 1200-talet Erikkulten vidare till Tyskland och
England.

Jaha, vad finns mer att nämna om dagens datum? Jo, kanske det att
det är Nanne Grönvalls födelsedag och Napoleon Bonapartes systers
dödsdag... 

För mig innebär den 18 maj inga större sensationer. Det är senvår,
vilket visserligen är tilltalande, men jag har ingenting att fira.
Om jag tvingades till festligheter så skulle jag i så fall passa på att
fira att jag har lyckats med bedriften att jobba en hel vecka. Med tanke
på hur jag resonerade och kände för en månad sedan så är det kanske
en sensation? 

Thai Nqoc

Idag skulle jag egentligen ha träffat en gammal vän och pratat
minnen från förr... men klockan är redan 11:30 och jag har precis
skällt upp mig själv ur sängen. Jag är så trött att jag känner mig som
Thai Ngoc, den vietnamesiske farmaren som inte har sovit sedan 1973.
Har du hört talas om honom?
 
Thai Nqoc brukade tydligen sova gott om nätterna. Tills han en natt i
oktober 1973 drabbades av svår feber. Sedan dess har han inte kunnat
sova alls!

Han lär ha provat allt från sömnpiller till traditionella huskurer och
naturläkemedel... men inget hjälper. Han är en vetenskaplig gåta.
Thai Ngocs liv har påverkats till det bättre av hans ovanliga åkomma, 
han blir nämligen aldrig arbetslös (något som en stor del av befolkningen
annars är). Byborna anlitar honom för diverse nattjobb. Bland annat
väcker han folk som behöver gå upp mitt i natten, han vaktar gårdar
och hoppar in extra vid likvakor, när de sörjande tar sig en tupplur.
Han är frisk, men förmodligen mycket trött.

Nej, idag får jag nog ta det lugnt, som sengångaren sa...

V H Jens 

 



Äldre inlägg